Toini Pettersson har sedan 1999 hållit kurser och lektioner under
Centrerad Ridnings flagga och de senaste åren i Effective Ridings namn.

Inriktningen är fortfarande ryttarens sits och kommunikation med hästen.

Mitt intresse för människokroppen började tyvärr med egna skador och snedheter. Som 7 åring bröt jag höger underarm som senare blev lite för kort vilket ledde till problem i både kroppshållning och rygg, vänsterhöften som har råkat illa ut några gånger roterade hela min kropp till höger plus att jag hade mycket ont i både rygg/höfter och axlar under uppväxtåren. En ordentlig avramling som 17 åring förde mig till sjukgymnasten i 6 månader och senare vidare till (fortfarande går jag med jämna mellanrum på olika behandlingar) kiropraktor, naprapat, akupunktur, massage och mer sjukgymnastik. Tidigt i livet anade jag att kroppens läkning var mer komplex än att bara ta värktabletter och gå hem och vila.


Men hästlivsresan började långt tidigare...

Toini5year


Med en hästintresserad mamma var mitt hästintresse oundvikligt, mitt barnalbum är fyllt med bilder av mig uppsutten på hästar av olika storlekar, tack mamma, för att hästar blev en självklarhet i mitt liv.

Jag började min "ridkarriär" på hemortens ridskola som 5-åring och det var tufft och skräckfyllt men kul! De två systrarna som drev ridskolan hade ”militär skolning” så alla ridpass innehöll sitsträning i alla gångarter, det var mycket ridning utan stigbyglar och en hel del avramlingar.
Det var också mycket "driv-och-håll-i" som satte sig hårt i ryggmärgen.
Men sitsträningen tackar jag för än idag.

ToiniFilur2


När jag var 10 år blev jag lycklig ägare till min första ponny, Filur, ett Gotlandsruss. Han var en underbar barnponny som hade gjort det mesta, ponnytrav, ponnygalopp, hoppning, dressyr ja, allt man kan önska sig. Han var fullkomligt trygg att rida ut på och vi hade 3 fantastiskt roliga år tillsammans. Min kropp växte dock ur honom och han fick tillbringa sina sista år tillsammans med en annan lite yngre tjej.

Mitt intresse för travet kom också från min mamma så det blev naturligt att titta efter ett nytt russ, men denna gång med inriktning på körning.


ToiniRaminda2


Lilla Raminda köptes som 2 åring och blev kvar i min ägo tills hon vandrade vidare till de evigt gröna ängarna.
Tillsammans med henne fick jag under 10 år uppleva tävlingsmomentens med och motgångar, hon var fantastiskt duktig och jag har fortfarande kvar alla rosetter, det blev en hel del blå-gula rosetter som hon kämpade till sig. Men främst kommer jag alltid att komma ihåg henne för hennes personlighet och allt hon lärde mig. Hon visade mig så många gånger hur oerhört intelligenta hästar är, och jag lyssnade, trots att jag var i ”svart/vitt-tonåring fasen”. Raminda och Henry Blake fick mig att bli intresserad av, och sedan också förstå, vad ”djurkommunikation” är på riktigt och att det pågår hela tiden oavsett om vi tror på det eller ej.
Jag hade andra ponnys under de åren, men Raminda är den som betydde mest för mig i mitt hjärta och i min utveckling.

Travet tog stor plats och ridningen blev mer bara en mental paus för travhästarna, det var mer ut i skogen och lufsa lite, om de inte skulle galopptränas eller ridas i snabbjobben.
Så, så mycket skolridning blev det inte för min del under de åren.

Toinicowboy3


Nästa häst som har betytt väldigt mycket för mig är Fridsam, han föddes 1989 hemma på gården hos mamma och var undan stoet Blazing Maid som jag hade ridit och kört sen jag var tonåring, hon och jag travade oss bland annat igenom en hel Hubertusjakt, ett enda galoppsteg tog hon under hela jakten, bör tilläggas att under travloppen så kunde hon galoppera väldigt fint och mycket, men jakten tog hon på största allvar hon taxerade alla hinder väldigt fint för att sedan landa och fortsätta i full trav.

Fridsam och jag ”bondade” direkt när han föddes, han var bara min. Tanken var att han skulle bli travhäst, men efter 5 års träning fyllda med opererade lösa benbitar, benbrott och ingen större talang så lades travskorna på hyllan och istället uppfyllde jag min barndomsdröm; Westernridning!
litencowboytjej
Jag hade ju hela barndomen lekt cowboys och indianer och suttit klistrad framför tvn när Alias Smith & Jones och High Chaparall visades så när jag i början på 80-talet upptäckte Stockholm Westernriders så var det liksom bara givet att uppfylla den drömmen när jag 14 år senare stod med en livskamrat-häst som jag skulle göra något kul tillsammans med.


Med westernridningen kom också Natural Horsemanship inklivande i mitt liv. Jag fick börja att arbeta om både en del av mina tankemönster och också mina väl inarbetade ”hållochdrivhjälper”. Lite hjälp hade jag av alla år av att rida mina ponnys barbacka och enbart med grimma och ett grimskaft, jag var för lat för att gå, eller med Cowboy logic;
If you have a horse, ride it!

Men det var en hel del nytt som Fridsam och jag fick lära oss. Jag gick mängder med kurser och vi hade massor med skoj under hela hans 25 åriga långa liv. Vi tävlade också en hel del i framför allt Western Horsemanship och Trail.
Fridsam var en livskamrat med ett fantastiskt hjärta av guld och en personlighet som är saknad varje dag!


När jag var omkring 25, utbildade jag mig till massör och arbetade heltid som massör i mer än tio år. Eftersom jag är en kursnörd så gick jag under dessa år många roliga kurser/utbildningar. Allt från instruktörsutbildning i Babymassage till coaching för kroppsterapeuter.
Jag tränade Qi Gong, Tai Chi och Yoga och det dagliga arbetet med klienter samt alla utbildningar som jag gick inom kroppsterapi, hjälpte mig oerhört mycket inför nästa steg som väntade i mitt liv när mina "massör-fingrar" tills slut helt enkelt en dag brutalt, sa upp sig.

medlemskort2012

In under min näsa ramlar boken, av underbara Sally Swift, "Ett med hästen". Som av en ”slump” (finns ju inga såna) så upptäckte jag en grundkurs i Instruktörsutbildningen i Centrerad Ridning här i Sverige. Jag kom med och en lång ny resa började. Centrerad Ridning öppnade en väg för mig att kunna ta tillvara på och fortsätta förvalta all erfarenhet jag hade skaffat mig som massör.
Centrerad Ridning tog mig ut i världen och jag har träffat duktiga tränare med mycket kunskap.
Jag har sedan 1991 haft två fantastiska arbeten som har gjort att jag har haft förmånen att träffa många underbara människor och hästar.

Jag är för evigt tacksam för alla vägskäl som har lett mig fram till där jag är idag och den kunskap och erfarenhet som jag har fått under vägen. 

ToiniCilvano


2003 skred Neapolitano Cilvano in i mitt liv, han har ställt en hel del av mina hästkunskaper på huvudet. Jag har en egen mental ”garderob” som jag under livets gång fått gå in och ut ur åtskilliga gånger.

Inte en sådan garderob som man ”kommer ut ur” utan en garderob som man går in i och tänker och inte kommer ut förrän man har andra bättre tankar att tänka än innan man gick in. Det vill säga, när man ställs inför ett problem, och alla tidigare bra lösningar, inte funkar… ja, då är det dags för ”garderoben”. Cilvano har skickat mig in i garderoben massor med gånger, vilket har lett till att jag idag försöker vara ännu mer flexibel och inkännande i mitt förhållande till hästar. Med honom så kom också den klassiska Dressyren och under våra, hitintills, 14 år tillsammans har vi träffat lärare från Sverige, Frankrike, Portugal och Österrike. Cilvano är en häst jag har att tacka oerhört mycket för och gör det också, varje dag.


Idag har vi tre stycken hästar i hagen som, förutom Cilvano-him self som är en känslig kille som älskar dressyr, faktiskt på sätt och vis representerar de hästar jag har skrivit om, Misty, Quartersto som åtminstone är ämnad till Westernridning och lilla Amarillo, 2 åringen som är den där ”ponnyn-som-man-bara-måste-ha”.

Som 50 +:are och ”mitt-i-livet” kan jag konstatera att det fortfarande på ett roligt sätt känns som om resan bara har börjat…

 

Tack för att du har tagit dig tid och läst så här långt!

Varma hälsningar,

Toini