....när det gäller ridning! Jag vill också erkänna att jag älskar detaljer!ToiniPussel
När jag ser ett ekipage så ser jag vilka möjligheter som finns och vilka detaljer som behöver jobbas med för att helheten ska bli bättre.
Det är den väg jag går, det finns som bekant många, många, många vägar till Rom. Och jag går min väg för att komma dit.

Jag ska ge några exempel på vilka detaljer jag aldrig bortser från när det gäller mina egna hästar...

Om en häst uppvisar tydliga (eller små) tecken på att den inte gillar att bli sadlad eller uppsutten på så lägger jag ner mycket tid på att fixa den detaljen först innan jag går vidare. I min värld är det nämligen en superviktig detalj, den är så viktig att jag anser att det inte är en "detalj".

Jag är nöjd när hästen tycker att det är helt ok att bli sadlad och när den lös väljer att komma och ställa upp sig bredvid uppsittningspallen, där jag står och väntar, för att jag ska kunna sätta foten i stigbygeln och sitta upp. När jag har kommit dit då är jag ganska säker på att jag får en trevlig ridtur tillsammans med hästen. Naturligtvis ägnar jag först tid åt att kolla upp om det finns några fysiska problem som gör att hästen inte vill vara med om sadling och uppsittning. 

Kontakt är en annan viktig "detalj" som jag lägger stort fokus på.
Kontakten mellan min hand och hästens fötter är för mig A och O, den är superduperviktig! Jag är oerhört petig med mina egna hästar, jag vill rida dem, mer med en mental kontakt än en fysisk kontakt. Jag vill inte känna minsta lilla motstånd mellan min hand, eller övriga hjälper, och hästens fötter. Missförstånd har jag stort överseende med, för det sker i all kommunikation, missförstånden är en väg till det efterfrågade resultatet, man får helt enkelt en andra chans att förklara tydligare vad man menade. 

Om jag upptäcker minsta lilla motstånd hos hästen av att den blir stressad eller inte "gillar" kontakt, om jag till exempel, kortar tyglarna och hästen omedelbart går i försvar genom att spänna käkarna, slå med huvudet, gapa eller något annat mindre eller större symptom på obehag. Så jag följer samma rutiner här när jag ska förändra eller förfina ett kontaktproblem. Naturligtvis kommer även här utrustning och hälsa in som en första koll men sedan ägnar jag den tid det tar för att hjälpa hästen förstå vad den ska göra med sina fötter och hur den ska kunna förstå vad jag menar. Jag vill ha en häst som tycker om att "hålla mig i handen"!

Jag rider mina hästar utan nosgrimma, de rids bettlöst eller med bett, två- eller tredelat, stångbett som är rakt eller delat, stål eller gummi. Det är inte bettet/tränset som är det avgörande, det är hästens utbildning och ryttarens utlärning till hästen som gör skillnaden för hästens upplevelse av ridningen.

Det finns så många detaljer som tillsammans bildar helheten och som blir, likt diamanten, så fantastiskt trevlig när alla fasetter skiner och gnistrar.

NH lärde mig att se detaljerna i hästkommunikationen och också förstå vikten av dem. Centrerad Ridning gav mig ytterligare blick för detaljerna inom ridningen. På 1980-talet började Natural Horsemanship få sitt fotfäste här i Sverige. Vi var en liten go grupp som anammade NH och började vår "snirkliga och knöliga" väg för att bli bättre hästmänniskor. Vi blev förlöjligade, skrattade åt och bannlysta (eftersom NH ansågs vara farligt) i både press och folkmun. Men som mycket annat som är bra så överlevde NH, och utvecklades! Det är tack vare människor som jobbade vidare med sina kunskaper, upptäckte mer och utvecklade ännu mer, som vi idag har så många bra människor och "metoder" som gör att både hästar och människor kan få en bättre tillvaro tillsammans, det tycker jag är fantastiskt!

Vi, "NH:nissar" skiljde på "det normala" och "det naturliga" (men bara för att man tycker att något är bra betyder det inte att allt annat är dåligt) och idag finns det mycket mer "naturligt", än vad det fanns då, att tillgå för oss hästfolk, så kom ihåg att om du vill ha en förändring så finns det lösningar, du måste bara hitta din väg!

Man kan naturligtvis...eventuellt.... kanske.... leva utan att "se" detaljerna... tror jag... jag vet inte hur, men jag tror... nog... att det går att både umgås med hästen och rida ändå....hmm.... ähhm....nej.... jag ger upp... mitt huvud kan tänka, utan att sprängas, att universum är oändligt men att fundera på hur det skulle vara att leva ett hästliv och bortse från detaljerna.... då blir det ekande och värkande tomt på huvudkontoret.

Jag fortsätter med att bygga helheten från mina kära älskade detaljer, det känns lugnast så!

ToiniMedit2