Är en liten kille som håller på att bli "tonåring", 3 maj blir han 2 år och det börjar märkas.
amarilloblaklockaHan är sådär lite mittemellan liten och stor, och ärligt talat, så vet jag inte om jag gillar det.

Det finns något underbart charmigt med de här oskyldigt busiga unghästarna som jag älskar!
Deras liv leker och allt är nytt och spännande!
Det är samtidigt så fantastiskt att få vara med på deras resa från början, att försiktigt få knuffa in dem i "vuxenlivet" utifrån deras nivå och mognad.

Amarillo visade oss redan från början att han var en kille med gott självförtroende, ett mycket bra huvud och en vänlig själ.
Under det här året så har han lärt sig vad skritt, trav, prrrooo, "A!..a" (några av er vet vad A!..a betyder men för er som inte vet, så betyder det ungefär: "Nu är du illa ute! Tänk lite!"), stå stilla och back betyder. Han har fått en egen visselsignal också, jag var ju liksom tvungen att lära honom inkallning eftersom han spenderade mycket tid utanför staketet förra sommaren. Vi ska jobba på att "ponnysäkra" staketen i år.

amarillolongeradFörutom att bli longerad och löstränas så går han med lös på promenader i våran skog, då är han våran 3:e hund, och han är lyckligt omedveten om de riktiga hundarnas missnöje över att ha en opålitlig busponny att hålla koll på.

Han är också med som handhäst när vi rider ut, första gången han var med som handhäst så tyckte han inte att det var så där jätteskoj efter ett tag, gå där i snöret och bara följa med, inte fick han springa förbi, inte bita Cilvano, näe inget kul alls! Men det vände när matte insåg att situationen behövde muntras upp och snöret knäpptes loss från grimman. Då blev det ju riktigt kul att vara på tur! Vi skrattade gott åt den lilla gula bollen som glatt skuttade omkring i blåbärsriset och så fick jag ju tillfälle att träna inkallning igen, måste säga att han är bättre på det än hundarna.

Men nu han har också fått påbörja sin vuxenträning, det står inkörning på schemat. Han är tömkörd ca 8 gånger, varav 3-4 gånger är på ridbanan och resten ute på vägen och det har varit helt normala reaktioner, snurra-runt-och-leka-ofrivilliga-snörbollsleken som alltid är lika kul att reda ut, men det har varit oerhört lite av den varan, han har skött sig "eczelent", så igår travade vi för första gången.

Det är så kul att se hur han nu tar nya saker på ett helt annat sätt än för bara några veckor sedan. De mognar snabbt de små liven. Han var lite fundersam över travkommandot men efter ett överslag med sig själv så bestämde han sig för att prova om det verkligen var så jag menade, vi har ju bara travat på volten tidigare. Men när han förstod att jag sprang med honom så tyckte han att det var kul! Som sagt jag bara tokälskar de där sekundrarna när de gör nya upptäckter om livet som häst i människans "tjänst".

Amarillo är ett sant nöje att ha i familjen vare sig han är inne i, eller utanför hagen, han är en liten busig gul boll och jag hoppas att han kommer att behålla sin ponnycharm hela livet fast han kommer att göra "vuxenjobbsaker".

Amarillos pappa är Moflos Zelmerlöw, en Welsh Ponny, han är en fin fuxhingst som du kan läsa mer om här och mamma heter Humlan en tjej med okänd härstamning.

Jag är så glad att vi fick förtroendet att köpa Amarillo av Tina. Tack!