Igår var det ytterligare en sån där superkul ridtur, igen!
familjenhorseJag är så oerhört glad över att Ylva har flyttat hit med sin häst Yellow Crow, Kråkan som han kallas till vardags. Ylva är väldigt duktig och Kråkan är oerhört vältränad inom NH och Western så det är liksom bara att rida på rakt ut i terrängen.

I går tog vi som sagt hela hästfamiljen med oss, min plan var att rida på Misty till att börja med och sedan sadla om till Cilvano och rida honom resten av turen.
Misty är ju inte riden så mycket ännu och har en växlande biorytmkurva (om du är ung så kanske du inte vet vad biorytm är, men när det "kom" så fanns det ett tag maskiner ute på stan som man kunde genom att sätta handen på en skiva få sin biorytm avläst och utskriven, och då kunde man se om man var i en våg- eller daltopp i sin biorytm. Topp=bra dag, dal=gåhemochläggdigdag), ibland är hon som en "gammal" häst och ibland är hon den otränade-rödhåriga-nerviga-kontrollfreaken som hon är.
Hon är "häst" med andra ord, med ett litet extra stänk av Tabasco.
Cilvano gick alltså som handhäst hos Ylva och jag tog lilla Amarillo i snöret.
När vi hade suttit upp och började skritta längs vår uppfart kom jag på, att jag hade ju inte toleranstränat Misty uppsuttet med snöre-runt-kroppen! 

Jaa... lilla Misty sneglade misstänksamt bakåt på både snöret och Amarillo, hon var inte riktigt bekväm med något av det. En liten busig tvååring och ett snöre som var på väg att linda sig runt hennes bakdel. Jag fick lite att styra upp där några meter, men det gick över förväntan bra.
Men ni kanske vet känslan, man är liksom glad och avslappnad och på väg ut för att göra något trevligt, och får plötsligt liksom en blixtinsikt av att man liksom har glömt en liksom ganska viktig detalj, som just då liksom kan bli väldigt besvärlig att reda ut! Är det åldern tro, som gjorde att jag liksom inte tänkte på det? Eller är det tryggheten i erfarenheten att veta att jag reder ut det? Vill ju tro det senare men är smärtsamt medveten om att det förmodligen är den första anledningen. OCH då är det ju skönt att ha erfarenheten till att kunna reda ut det minnet glömmer bort, liksom.

MistyligghallMistys träning blev ju pausad av våran flytt som skedde strax efter att hon anlände till oss. Misty är nu 9 år och inte så mycket tränad, ännu, hon var riden i alla gångarter och kunde stoppa från alla gångarter samt rygga. Men eftersom jag har mina önskningar när det gäller samvaron med hästarna så började jag om från början med henne. När man gör det så upptäcker man alltid en massa saker hos hästen och hästen får möjlighet att upptäcka en massa saker om en själv, det är det där kontraktet som ska skrivas och under tiden så lär man känna varandra.
Det är en rolig tid och jag är noga med detaljerna eftersom att jag vet att det kommer att löna sig i slutänden.

I jobbet med Misty har jag också "upptäckt" att jag inte är 25 år längre och att hälsan inte är på topp, jag har helt enkelt varit tvungen att välja en annan väg att gå med henne, vilket har varit, och är, ännu mer spännande! Jag har inte kraften och uthålligheten längre att jobba igenom problem på samma sätt som förr.

Så jag har alltså igen varit inne i min garderob och funderat på hästar och träning, och än så länge så är både Misty och jag nöjda med utfallet. Misty är ju Husses häst så det gäller att hon blir trygg, tryggare, tryggast som ridhäst, och igår hade hon en bra dag, en riktigt bra dag faktiskt! Hon knallade på i skrovlet på kalhygget och det gick så bra så jag red henne hela turen.
Det finns hopp för att hon ska bli en bra Hussehäst, snart, sen, ahh... ja, nån gång!