cilvanoojagskelett.... inte så mycket att det stör, men det känns lite sedan ridbanepasset i förrgår. Jag har ju inte bästa ridbanekondisen ännu, och inte Cilvano heller naturligtvis, men vi jobbar på det.

Att ha träningsvärk innebär också att man blir smärtsamt kroppsmedveten.
Många gånger under åren har jag hört:
"Jag har ont i muskler jag inte visste fanns!", allt från vänner till elever har "ojat" sig efter träning och ridning, en del har tyckt att det har varit jobbigt andra har sett det positivt.

Jag tillhör de som ser possitivt på träningsvärk. Jag blir per automatik intresserad av VAR det gör ont? Vilka muskler är det som har fått jobba lite extra, och vad var det som gjorde att just de överansträngde sig, just då?

Den informationen ger mig ytterligare vägledning i min kroppsmedvetenhet som ryttare. Just idag så är det musklerna runt min högra höft som gnäller lite, kan det vara så att jag hemföll till gamla ovanor att dra ihop högersidan lite igen, ganska troligt. Nästa gång jag rider på ridbanan ska jag be min sambo att filma så att jag kan utvärdera och "ge mig själv en lektion".

Kroppsmedveten kan man bli på så många andra olika sätt än ridning, genom till exempel: andningsövningar, Qi Gong, Tai Chi, Alexanderteknik, Feldenkraise, dans, kampsport för att nämna några. MEN oavsett på vilket sätt man tänker sig att man ska bli mer kroppsmedveten så måste man fokusera och när/härvara i rörelsen oavsett om det är andetaget eller en komplicerad rörelse.
Utan när/härvaro ingen medvetenhet!

Att planlöst stå och vifta med armarna i en Qi Gong rörelse med tankarna på annat håll ger dig ingen insikt i om hur din kropp fungerar, men lyckas du få ordning på dina tankar och kan när/härvara i rörelsen då får du information om din kropp och du kan lära dig hur du kan hitta både din balans och ditt mjuka rörelsemönster som kommer att underlätta i din ridning och vardag.

En av alla kurser som jag har gått var en kurs i Zineing Qi Gong för en fantastiskt duktig och rolig kursledare från Kina. Första kurshelgen handlade om att vi skulle lära oss att stå... ja, du läste rätt, stå, med fötterna tätt ihop och blunda. I början föll folk som käglor på en bowlingbana runt omkring mig när de svimmade eller bara inte orkade längre, själv kämpade jag med att andas som han förespråkade och försökte också tänka bort lårmusklerna som hoppade och ryggmusklerna som brann som eld.

Självklart stod vi inte i två och en halv dag utan paus, det var ju bara så det kändes. Att stå stilla med en skrikande kropp i tio minuter kändestai chi som en evighet. Men när söndag eftermiddag kom så stod vi alla som tända ljus och njöt av det, så när han bad oss om att sätta oss ner och vila så stod vi kvar. Under den helgen fick jag också "meddelande från min kropp" om hur mycket jag hade dragit upp min högra axel, någon gång under helgens ståövningar så började min högra axel att ryckigt och knyckigt släppa ner min arm, till slut kändes det som om den hade förbytts till en orangutangarm, jag var säker på att handen hängde vid knät och vågade knappt titta mig i spegeln ifall det var så, armen såg tack och lov normal ut, men känslan var helt annorlunda!
Efterföljande kurser gav andra insikter om mig själv och min kropp.

Om vi "lyssnar" så får vi hela tiden massor med information från kroppen, inte bara toadax, hungrig, trött och så vidare, det är inte lätt att förstå all information alla gånger, men allt man tränar på blir man bättre på.

När det kommer till ridning och kroppsmedvetenhet, så kan man inte säga det ena utan det andra, det går liksom inte. Vi sitter där uppe på hästen och har oftast ett ben på varje sida om hästen. Vi håller i tyglarna, oftast, med en eller båda händerna, vi sitter i sadeln eller barbacka på våran rumpa. Vi styr, inverkar och påverkar hästen med våran kropps rörelser. Hästen är i ridningen en fantastisk spegel av vad och hur vi gör med våran kropp. Om en obalans upptäcks i hästen så är mitt tips att alltid kolla dig själv och sadeln först innan du försöker korrigera hästen. Väldigt mycket "rid-hjälper" kan undvikas när man korrigerar sig själv först.

Jag avslutar med vad Sally Swift sa: "Allways have 75% focus on your self as a rider, and 25% focus on your horse". Hon var så klok!