Det känns som om naturen har bestämt sig för att det är vår... marken börjar tina och torka upp, fåglarna sjunger sina vårmelodier.
Hästarna fäller och katten Prisse är ute lite lite mer, Prisse är bara utekatt på sommaren.
Han har bara två årstider, sommar och vinter och vintern sträcker sig från mitten på september till mitten på maj.

PrissePrisse, heter från början Prinz, men när vi flyttade in i HANS hus på HANS gård så, bestämde VI, tvåbeningarna, att Prisse var ett mer passande namn det tog åtminstone ner honom ett hack på rangskalan i våra ögon, men det hade förmodligen föga betydelse i hans värld.

De första två veckorna var han väldigt misstänksam mot alla kartonger, de nya människorna i HANS hus och alla nya lukter, för att inte tala om den kattätande vitamedsvartaprickar-hunden som lystet jagade honom så fort han kom åt.

Men efter att ha upptäckt att de nya konstigt luktande tvåbeningarna gav honom mat och vatten och tittade på tv varje kväll så bestämde han sig för att låta oss lära känna honom, med andra ord, han lärde oss vad han önskade att vi skulle göra för honom.

Klia under hakan, skruva på vattenkranen i badrummet, öppna och stänga dörrar, servera äggula kl 5.30 på morgonen en gång i veckan, ja sånt där som katter i allmänhet gillar.
Sängen intog han också ganska snabbt, vår säng alltså.

Han, katten Prisse, är mer som våra hundar, vi har två stycken numera, han går nämligen inte på lådan, har aldrig gjort och kommer förmodligen aldrig att göra det. Han säger till när han vill gå ut och han säger till när han vill gå in igen. Skulle man vara l i t e upptagen och inte kunna släppa ut honom när han kommer och säger till så förtydligar gärna han med tre vassa klor i låret, fantastiskt vad smärta lär en fort till att reagera på hans första betydligt snällare jamning, det finns ett fint namn på den inlärningsformen men jag tror att han struntar fullkomligt i våra inlärningsteorier, han gör vad som krävs för att få oss att både förstå vad han vill och dessutom utföra det.

Oavsett om vi har döpt om honom så är han fortfarande Prinzen av Nordanskog, kanske till och med Kungen i hans ögon, och, ja, det får han så gärna vara!